Ett litet barn är livet

Det är rörigt just nu. Så hör jag mig själv säga, ofta. Och så känner jag verkligen.

Jag tänker på min fyraåriga dotter (hon fyller fem i maj). Hon har temperament som få. När hon blir arg (och det blir hon ofta, särskilt vid matbordet) lämnar hon med blixtrande ögon och munnen hopknipen den övriga familjen och stegar demonstrativt ut i sitt rum där leksaker, böcker och smycken ligger kringkastade över hela golvet. Innan dörren far igen med en smäll vänder hon sig till den eller dem som ådragit sig hennes misshag och rikta några väl valda ord till vederbörande. Efter några minuters gråt (vars kvalité kan variera från fullkomlig äkthet till det rent teatrala) har vredesutbrottet som regel bedarrat. Då gäller det att uppbåda en kombination av empati, botfärdighet och diplomatisk finess, annars riskerar huset att skakas av ännu ett vulkaniskt utbrott.

Delar av barnets beteende är förutsägbara, följer ett något sånär begripligt mönster. Annat tillhör mysterierna. Leksaker ligger inte alltid i sina lådor, lika lite som barn alltid sitter fint och äter sin gröt utan att knota eller spilla.

Det är rörigt - och ska så vara. Sådant är ju som bekant livet. Som ett litet barn.

/Lasaros