I min hand ett brutet vaxljus,
skenet varmt och bländande
som när solljuset faller in i en glänta
silat mellan löv och grenar
en tidig vårmorgon.
Ljuset brinner klart och stilla,
vekens tunna ryggrad
håller samman styckena
tills lågan läkt
det trasiga.
/Lasaros
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar