Brutet ljus

I min hand ett brutet vaxljus,
skenet varmt och bländande
som när solljuset faller in i en glänta
silat mellan löv och grenar
en tidig vårmorgon.

Ljuset brinner klart och stilla,
vekens tunna ryggrad
håller samman styckena
tills lågan läkt
det trasiga.

/Lasaros

Rädsla

Varför är jag så förtvivlat rädd att säga vad jag tycker? Det beror kanske på att jag så ofta är osäker på min egen ståndpunkt. Eller så är jag trött på att bli ifrågasatt. Men den här sortens rädsla är destruktiv på så många sätt, därför måste den avvisas.

Den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, säger ju Jesus. Alltså bör jag öva mig i att lita på den kärlek som bär världen, trots att makten och hatet tycks regera.

Vägra acceptera ironin och den krassa cynismen som tecken på klarsyn och realism; bekänn i stället kärlekens mysterium som universums drivkraft.

Betrakta profetens bild av krukmakaren vid drejskivan - betänk sedan hur kärlekens händer omformar själva kosmos, nu, i varje ögonblick. Och sedan...

Kristus är sannerligen uppstånden.

/Lasaros