Hjälp, jag vill emigrera! Kan man leva ett andligt liv i dagens Sverige? Ja, jag tror det. Men det är inte enkelt.

Nyckelorden, vilka är de? Enkelhet, kanske, och nykterhet. Kan kyrkoårets fasta (som börjar i februari) hjälpa mig?

- - -

Ovanstående är ett påbörjat inlägg - från i februari 2012?

Idag är det den 20 juni, i övermorgon midsommarafton - och jag tänker väl delvis i samma banor idag som i vintras, märkligt nog. Sverige känns allt mindre som en gemenskap och allt mer som ett snabbgående fordon där det gäller att till varje pris hänga sig kvar.

Är schlagerfestival, kungahus och fotbollslandslag allt som återstår av gemensamma nationella angelägenheter? Nej förresten, vi har ju Allsång på Skansen också...

Finns det verkligen ingenting annat och mer som förenar oss? Till exempel längtan efter äkthet, samhörighet, rentav kärlek.

Men det är ju klart: den sortens ord förutsätter ett "vi", inte ett "jag".

Vadå vi? Det har jag glömt.

/Lasaros