Vad är sanning?

Just nu är jag inne i en period av tvivel. Mycket av det jag hållit fast vid känns osäkert; det finns ju så många uppfattningar om och tolkningar av världen. Och som kristen märker jag att mina åsikter och värderingar inte med självklarhet stämmer överens med andra kristnas.

Samtidigt känner jag mig förvånansvärt väl till mods mitt i en tid av förändring (familjen ska flytta snart). Det är som om min tillit inte med nödvändighet beror av hur väl jag kan definiera min tro.

Gud, tack att jag får lita på din kärlek, du som alltid är större än jag kan förstå.

/Lasaros

Goda intentioner

Goda intentioner föder ofta storslagna planer. Jag vill så mycket och jag vill så väl. Varför rinner trots detta så mycket ut i sanden? Tiden rusar fram, säger jag. Men det är inte sant, det är jag som rusar fram. Var det inte Skalman som sa att SKYNDA är ett fult ord. MÅSTE är ett annat.

Min äldsta dotter är nu tolv år. När hon var nio eller tio skrev hon ner sina tankar och känslor på ett papper och lämnade till pappa och mamma. Jag minns fortfarande några av orden hon använde, bråttom var ett, räkning ett annat. Med dessa ord ville hon berätta för oss vad som ibland gjorde henne orolig eller ledsen. Ur vår dotters synvinkel var vuxenhet detsamma som konstant brist på tid och (ibland) oro för familjens ekonomi.

När ska jag lära mig att leva på ett annat sätt, ett nytt sätt? Varför inte idag.

/Lasaros

Tillit i fastetid

Mitt liv hänger på en skör tråd. Varje dag kan vara den sista. När jag betänker detta faktum kan jag komma till vitt skilda slutsatser. Antingen blir jag rädd och tänker "Gode Gud, låt mig slippa motgångar och olycka - jag vill inte dö!". Eller så inser jag att den där sköra tråden en dag kommer att brista, vare sig jag vill det eller ej, och att jag måste förhålla mig till den verkligheten.

Ingen människa undgår känslor av vanmakt, litenhet och rädsla. Jag ber: Gud, låt fastetiden bli en övning i tillit. Jag är inte stor och stark, men jag vandrar inte ensam.

Någon hängde upp mig i livstråden och håller den i varje ögonblick. Jag får tro att denne Någon också tar emot mig den dag tråden brister. Amen.

Fasta

Jag överväger att fasta. Men från vad? Kanske är det inte avgörande vad jag väljer. Det viktiga är att jag väljer något. Det vill säga övningen som sådan: att välja bort.

Aforism för en liten människa

Jag är kanske en mycket liten människa. Men jag är människa – och redan det är stort.

/Lasaros

DAGENS CITAT:
"Wall Street är en avkrok. Världens centrum är ett gruppboende vid en bygata där det sista caféet sedan länge är stängt och igenbommat. Världens centrum finns överallt där människor överger sina positioner på tillvarons yta för att leva tillsammans i ömsesidig respekt. Där det sker skapas något som inte kan köpas för pengar men som den här världen är i akut behov av: Ett centrum av hopp."

(Tomas Sjödin i förordet till Ömsint liv i en våldsam värld av Jean Vanier och Stanley Hauerwas)

Kort paus

Bloggar igen idag, för första gången på över en vecka. Det har varit mycket den senaste tiden, kanske alltför mycket.

Så här mitt i arbetsdagen - på väg mot nästa uppgift - känns det befriande att stanna upp för några sekunder, se ut genom fönstret och ta in vintersolens ljus som är nästan obarmhärtigt i sin kraft och skönhet.

Jag ber Jesusbönen: Herre Jesus Kristus Guds son, förbarma dig över mig syndare.

/Lasaros

Åsikter om allt?

Det händer nu och då att jag blir så ivrig att yttra min mening att jag avbryter andra människor, trots att jag själv ogillar när andra beter sig så mot mig. Inte så unikt, kanske.

Men jag brottas just nu med frågan vad den där impulsen står för. Varför måste jag säga emot så snart någon säger något som jag inte håller med om? Har jag verkligen något väsentligt att tillföra diskussionen - eller är jag inte är helt tillfreds med mig själv?

Visst behöver man få säga sin mening ibland, men inte ständigt och jämt. Man kan välja att lyssna i stället.

/Lasaros

Valfrihet

Att leva är att välja. Jag försöker tänka på det. Men ofta rusar jag fram utan att uppleva mina handlingar som självvalda. Varför är det så? För att hitta svaret på den frågan måste jag backa tillbaka i händelsekedjan. Vad tänker jag om mig själv och om världen omkring mig? Där, tror jag, börjar jag välja mitt liv.



/Lasaros