Vissa dagar är svårare att ta sig igenom än andra; oron växer tills dess tyngd är mer än jag kan bära. Så jag släpper den, låter den falla till marken som en stenbumling och övar mig därmed i tillit. Tillit till vem då? Andra människor ibland, men ytterst till Gud.
"Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila."
Matt 11:28
Andra dagar får jag bära en skärva av en annans börda; det kan innebära att ringa och fråga hur det är, bjuda på en fika eller bara sitta ner och småprata en stund. Till synes små saker.
"Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag."
Gal. 6.2
/Lasaros
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar