Ofta tänker jag så: Nu är det årets, månadens, veckans första dag - en möjlig ny början. Men sanningen är att jag ofta börjar om - och lika ofta tappar bort mina intentioner. Mina tankar och känslor fladdrar hit och dit. Ibland drar tanken med sig känslan, andra gånger är det tvärtom.
Jag vill inte leva som en skrämd hare, skuttande hit och dit, ständigt panikslagen. Min längtan är att finna den fasta punkten i mitt inre och bli så förankrad där att jag kan förbli densamme vart jag än går. Att vara förankrad i sitt inre är inte jordbundenhet; den som i sitt eget inre blivit medveten om Guds närvaro behöver inte längre vara rädd utan kan lyfta blicken och möta verkligheten.
Jesus Kristus, Du som är världens ljus och källan till allt liv, hjälp mig att lita helt på dig.
Amen.
/Lasaros
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar